Där ett kapitel avslutas börjar ett nytt
En knivegg smeker min tunna hud,
smeker på annat sätt än älskligt.
En droppe långsamt glider ner, strax efter, livet.
Ett rossligt andetag gör oss båda påminda...
-Lek inte Gud! Lek inte Gud.
Men så vi lirkar, precis som vinden i en skog.
Och så.
Röd tår når marken så grön och sedan,
roten den grova.
Här bildar ängslig röd tår ett eget nätverk.
Ett nätverk där rätt och verkligt är så fel.
Plötsligt får röd tår nog, börjar växa, längta ut.
Och just där livet tog slut,
där växer vacker, röd spira ut.
Kommentarer
Trackback
