Poesiafton
Jag känner mig lite nervös faktiskt. Jag har en kompis som har en ny kompis som tydligen är väldigt förälskad i hela skrivandegrejjen. Och hon brukar annordna poesikvällar och lite andra udda uppsamlingsträffar. Så på lördag ska jag och min vän ta med oss picnickorgen, några egna alster och kanske något vi tycker om skrivet av någon annan för att läsa upp. Det blir som någon form av fetishmöte för poesiknarkare...
Jag vet inte riktigt vad jag själv ska bjuda på men jag är tvärsäker på att hela kvällen kommer bli en hit. Men det känns lite töntigt spännande just för att även om jag gillar poesi och litteratur vill jag knappast hänge mig åt det på så pass officiella sammanhang, om inte någon känd poet kommer som inbringar lite status på kulturfronten det vill säga.
Men jag accepterar mer och mer mina töntiga svagheter. Speciellt nu när jag träffat V som är lika säker på sig själv som jag men kastar ut sina ungdomssysselsättningar utan att skämmas det minsta. Att tilläggas bör väl kanske att det inte är några vanliga nördstämplar utan hobbies som:
Tennfigursmålning
Långt långt hår med death metall rock, minus tatueringarna.
och
Kärlek till guldfiskar
Jag bara myser när jag minns tillbaka på natten tillsammans med V. Om ändå alla dagar och alla nätter var som den. Jag tror aldrig jag känt en sådan njutning av närhet, sällskap och kyssar förrut. Ibland vaknar jag, andra nätter, och vill nästan viska "ja, jag älskar dig". Men vår romans, vår relation... Den har bara två månader på sig att slå ut i fullblom. Jag skulle inte vilja att tiden blev kortare än så.
Jag lever annars ett ganska vilt liv... Jag känner ett lugn av aktiviteter och är fullbokad jämt. Men om någon frågar om vi ska hitta på något så lyckas jag nog lägga in det ändå. Allt handlar om planering. Samma gäller det här extra nöjet.
Jag vet inte riktigt vad jag själv ska bjuda på men jag är tvärsäker på att hela kvällen kommer bli en hit. Men det känns lite töntigt spännande just för att även om jag gillar poesi och litteratur vill jag knappast hänge mig åt det på så pass officiella sammanhang, om inte någon känd poet kommer som inbringar lite status på kulturfronten det vill säga.
Men jag accepterar mer och mer mina töntiga svagheter. Speciellt nu när jag träffat V som är lika säker på sig själv som jag men kastar ut sina ungdomssysselsättningar utan att skämmas det minsta. Att tilläggas bör väl kanske att det inte är några vanliga nördstämplar utan hobbies som:
Tennfigursmålning
Långt långt hår med death metall rock, minus tatueringarna.
och
Kärlek till guldfiskar
Jag bara myser när jag minns tillbaka på natten tillsammans med V. Om ändå alla dagar och alla nätter var som den. Jag tror aldrig jag känt en sådan njutning av närhet, sällskap och kyssar förrut. Ibland vaknar jag, andra nätter, och vill nästan viska "ja, jag älskar dig". Men vår romans, vår relation... Den har bara två månader på sig att slå ut i fullblom. Jag skulle inte vilja att tiden blev kortare än så.
Jag lever annars ett ganska vilt liv... Jag känner ett lugn av aktiviteter och är fullbokad jämt. Men om någon frågar om vi ska hitta på något så lyckas jag nog lägga in det ändå. Allt handlar om planering. Samma gäller det här extra nöjet.
Kommentarer
Trackback
